Målgrupp: Barn 10-12 år är mycket marginaliserade i biografvärlden idag. Ett fokuserat samarbete med publiken där vi hjälper dem att formulera vad de vill se och att upptäcka nya filmer ska ändra på detta. Genom att arbeta med en referensgrupp är målgruppen själv delaktig och vi hoppas lättare få kontakt med den tilltänkta publiken genom dem.
Ide: Att skapa en filmstudio tillsammans med målgruppen. Syfte: Att ge denna åldersgrupp ett större utbud av kvalitetsfilm på bio och hjälpa dem upptäcka den. Att ge dem en anknytning till en av de få genuina biograflokaler
som finns kvar i stan så att de ska känna att de också har en plats där. Att inspirera till samtal och andra utbildande aktiviteter kring film.
Genomförande: Att i samarbete med skolor arbeta med en eller flera referensgrupper som med hjälp av en projektledare får välja ut film som sätts upp på bio Capitol under våren. Tanken är att referensgrupperna på sikt ska avlösa varandra och välja ut filmer termin för termin. Arbetsplan/pågående: Under våren 2013 påbörjades arbetet med en referensgrupp av vilken vi direkt fick bekräftat skälen till detta projekt; målgruppen tycker att det saknas film för dem och det krävs en insats för att de ska upptäcka den som finns. "-Det finns filmer för äldre, annars är det det vanliga, mycket animerat, det finns ingenting däremellan." "-Vi är lite trötta på att se filmer med barn som tar fast tjuvar, och så blir nån kär." "- Den uppmuntrar ju inte till något bra ... " ... är saker eleverna sa angående filmutbudet. Arbetet går ut på att prata om vilka
filmer och typer av historier de gillar och jag som arbetar med dem plockar fram exempel på film som de får välja bland. Vi ser på så många vi hinner och pratar om dem. När de sett ett antal filmer väljer de ut vilka de tycker är värda att sätta upp på bio.
Under våren var första valet enhälligt: stumfilm! (Buster Keaton) Efter det valde de en Kinesisk film, en Nya Zeeländsk och Den gröna cykeln från Saudiarabien som vi såg på bion. De tre senare råkade alla ha en stark tjej i huvudrollen och på något sätt handla om att behöva och våga trotsa samhällets stagnerade syn könsroller (inte bara för tjejen). Eftersom vi började arbetet i slutet av terminen hann vi inte utveckla detta, men potentialen fanns helt klart att ha större samtal kring filmerna efter att de sett ett par stycken.
Små snabba resultat
Efterhand som eleverna under våren gjorde val av film på mellan dessa gånger något. Filmer som de inte tittade åt första gången fick plötsligt flera röster eller förslag vid ett senare tillfälle, utan att vi pratat mer om dem. Om det berodde på att de själva kollat upp dem däremellan, eller om de märkte att det andra jag presenterade inte var så dumt så att de blev mer nyfikna på fler för dem okända titlar, eller om de bara vågade tänka nytt inför varandra, vet jag inte. Oavsett visar det att något händer i arbetet. Det de har haft att säga om filmerna de sett har också blivit aningen mer nyanserat efterhand. Det är inte alltid lätt att uttrycka vad det är man känner, t ex när de tyckte att Den gröna cykeln och Maskernas kung (Kina 96) var bra på olika sätt, så var det ingen som kunde säga hur. Däremot kunde de säga att de varit lite förutsägbara och påpeka saker som var bra för att de bröt just det och skulle faktiskt föredra att det slutade olyckligt någon gång. I o m att de uttryckt detta och på så vis kanske blivit mer medvetna om det, så har deras val av film kanske också utvidgats till att om man vill ha något som inte är förutsägbart kan man behöva testa något ovanligare än tidigare. Det som genomgående intresserat dem, både uttalat och i val av film, är historier om människoöden, gärna baserade på sanna händelser. Bonus i arbetet under våren var att se en nyanländ kille, som pga att han varken kunde svenska eller engelska hade svårt att delta i undervisningen, skratta tillsammans med resten av gruppen då vi såg stumfilm. Ett fint exempel på att man inte behöver ha samma förutsättningar eller ingång till film och ändå hitta
gemenskap i att se en.
Skynda långsamt - Barnens delaktighet i första hand Arbetet tar tid. Olika sätt att lösa detta har tänkts över och arbetas med, men det
bästa är att de får se en hel film och tänka efter vad de tyckte var bra eller inte så bra och då tar det tid, eftersom en film tar minst två lektioner i anspråk. Och det krävs några filmer för att komma in i det. Jag har också behövt anpassa mig till vad skolan kan ge utrymme till, vilket gör
arbetet långsammare än önskat, men då jag ser barnens delaktighet som det främsta syftet med projektet, det som kan ge något resultat, så har det fått lov att ta den tiden. Att visningarna pga detta kommer att börja senare än tänkt i höst är inte så farligt, biosäsongen kommer snarare att tillta i om höstmörkret. Till nästa termin, som detta bidraget söks för, kanske det kan falla på plats fortare. Det viktiga är att prova sig fram till något som fungerar och att det blir en kontinuitet i det.
Ekonomisk situation och samarbeten
Ett stort arbete har varit undersöka vilken dag och tid som visningarna skulle nå flest barn. Jag har pratat med barnfilmsdistributör Rese-Marie Strand, Andreas Hoffsten fd barnfilmhandledare på sfi, Annica på skolbio som hört sig för i sitt nätverk, med Barnens bio i Varberg, med barnen själva förstås, med lärare och folk som har barn, samt med barn- och ungdomsledare. Vi hade tänkt oss visningarna på en vardag eftermiddag, vilket hade passat bion bäst. Men hittills säger nästan all feedback att söndag eftermiddag är bättre. Det gör att det kostar mer för bion och vi behöver täcka detta. Vi söker spons, men om det inte går hoppas vi på Pronto-bidrag från kommunen.
Eftersom vi från början inte fick så mycket ekonomiskt stöd som vi ansökt om har vi redan skurit ner på alla sätt som går. T ex har vi inte råd att visa filmarkivets kopior av filmerna, vilket är väldigt synd. En sidoeffekt av detta, är att en del väsentliga frågor vad gäller att göra film
tillgänglig för biografverksamhet har blivit tydliga. Dessa kommer att lyftas med hopp om förbättringar, i samarbete med Biografcentralen som arbetar aktivt med dessa frågor och också är mycket engagerade i barn- och ungdomsfilm. Vi har sökt samarbete med andra biografer i regionen för den av barnen valda visningen av en Chaplin-film (stum). Rättigheterna är väldigt dyra men för en "enstaka visning" ingår två, vilket gör att det både blir ekonomiskt att dela med någon och en chans att sprida alternativa visningar till andra platser som vill pigga upp repertoaren och prova något nytt.
Vi arbetar också på att utöka samarbetet till ytterligare en skola och hoppas även att kunna ha någon aktivitet på fritiden.