Brandung är Cinnobers senaste introduktion av en ny dramatiker i Sverige. Cinnober fullföljer därigenom ett av sina mål, vilket är att introducera och presentera modern ospelad dramatik för en svensk publik. Vi tror på texten och dess plats på teatern. Maria Milisavjlevic är född 1982 i Tyskland, med rötter i Serbien, och har snabbt kommit upp som ett namn sedan hennes fjärde pjäs Brandung (Bränning) hade urpremiär på Deutsches Theater i Berlin 2013. Hon arbetar som regissör och dramatiker och har arbetat med egna grupper i Tyskland, liksom på Londons scener och Tarragon Theatre i Canada. Cinnober har nyligen genomfört ett större nordiskt projekt med Njals saga, som den 1-2 juni är inviterad till Reykjavík i Island för att spela på Reykjavik Art Festival. Den kommer sendare under hösten att spelas i Oslo. 2017 kommer Cinnobers scen att förvandlas till en programteaterscen, med internationella gästspel. För att möta detta internationella spelar vi därför vidare och introducerar nya internationella dramatiker i Västsverige som vi anser att gått Sverige förbi.
Denna uppsättning kommer också att vara mycket lättrörlig, med tre skådespelare på scenen och lättflyttad dekor. Det gör att den kommer att kunna spelas på många platser framöver, också regionalt. Cinnober vill med detta introducera en pjäs som vi ser som en av de mest lyckade exemplen på förening av tematik och form som vi har läst under senare år. Uppsättningen blir avskalad, på det sätt att den utforskar texten, samtidigt som ny musik komponeras. Texten rör sig i en lapptäcksteknik kring en saknad kvinna, som eftersöks av familj och vänner. Medan berättelsen rör sig i sidospår och innehåller mycket rytmisk dialog avslöjas starka tvivel på att berättelsen alls är sann.
En samtidsanalys Cinnober sätter med denna pjäs upp en föreställning som ligger rätt i tiden för sin tematik. Unga kvinnors exponering för våld, förväntningar, rätt till respekt och frihet från förtryck har aktualiserats, inte minst genom det näthat som unga tjejer utsatts för i Göteborg. Inte minst har pjäsen något som liknande pjäser saknar. Den lyckas genom sin form gestalta det tvivel på verkligheten som framför allt media medverkar till idag, en slags förvrängning för att skapa underhållande och gripande berättelser. Verkligheten beskrivs mer och mer i form av fiktioner, vilket gör att människan blir allt mer fjärmad från den och utestängd, även från det egna livet. Texten griper paradoxalt in i sig själv och ifrågasätter den verklighetsbild som målas upp i den. Tre skådespelare gör alla roller, och den är skriven för tre aktörer, vilket gör det till en performativt stycke som närmar sig såväl konceptuell konst som ritualen i teatersituationen. Uppsättningen kommer att framföras på Cinnober Teaters egen scen i Göteborg, med 12 planerade föreställningar under inledningen av hösten 2016.