Bakgrund och beskrivning: Under tiden 1986 -96 började svenska konstnärer för första gången etablera sig utomlands. Eftersom många ville haka på blev det inflation av engelska titlar på svenska utställningar. Alla ville nå ut internationellt. Postmodernismens tankegods låg som ett filter över utställningarna - subjektets död, dekonstruktion. I konsten liksom inom musiken började man sampla. Ett något paradoxalt trend var det nyromantiska måleriet. Professionalismen bland konstnärerna blev tydligare än tidigare och utställningarna - eller installationerna - präglades inte sällan av en stålblank finish. Det var inte längre tabu att tala om konstnärlig karriär. Man hymlade inte med att kontaktnätet var en avgörande faktor för konstnärliga framgångar. Det autonoma geniet föll från tronen. Den textbaserade konsten gjorde sitt intåg till många äldre konstnärers förtret. USA:s tidigare roll av kulturimperialistisk fiende sjönk undan. Alla ville nu till New York, konstens Mecka. Det lokala blev mindre viktigt; man kommunicerade med världen. Däremot hade man inga förhoppningar att konsten skulle förändra världen. Och aidsepidemin verkade för övrigt omöjlig att hejda. En borgerlig regering tog makten 1991. Sverige befann sig i en djup konjunkturnedgång och finanskris. Samtidigt uppstod i början av 90-talet - mycket p g a ravekulturen och grungen - ett nyväckt intresse för 60-talets kärleksbudskap och killar började återigen ha långt hår. 90-talets motsvarighet till LSD hette ecstacy. Graffitin etablerade sig allt mer i Norden. Även om det fortfarande var täta skott mellan den och konstens finrum bidrog graffitin till en vildvuxen bildkultur i vissa storstadsområden - en bildkultur som till slut gjorde avtryck på gallerier och museum. Grafittikonstnären Jean Michel Basquiat blev världsberömd. Datorer började bli självklara på institutioner av alla slag. Och även om persondatorn ännu inte på allvar trädde in i våra liv, blev det allt vanligare att ha en egen dator i hemmet.. Informationssamhället tog form. Våra liv började i högre grad övervakas. Med denna utställning, som är en uppföljare till Hjärtat sitter till vänster och Tänd mörkret, kliver vi in på en konstscen som i högre grad än tidigare liknar dagens. Men skillnader finns - och vi tänker ta reda på vilka. Vår ambition är också att, precis som när vi gjorde de två förra utställningarna, skapa en tydlig tidskänsla och lyfta fram konstnärer som verkade i sin tid, det vill säga de som bidrog med nya, tidsenliga uttryck och som reagerade på skeenden i omvärlden. Vi vill överaska och ge en oväntad vinkling av en bit närliggande svensk konsthistoria, en konsthistoria som fram till helt nyligen dominerats av män. Därför har vi gjort en omvänd fördelning av kön - jämfört med Hjärtat sitter till vänster - där nu kvinnorna dominerar utställningen. Det tycker vi ger en rättvis bild av tiden, då kvinnliga konstnärer syntes i högre grad och kom att bryta ny mark. Med Hallå världen…? sätter vi punkt för en spännande resa genom den senare delen av det svenska 1900-talet. Ambitionen är att projektet består av en huvudutställning och en kompletterande utställning, båda med särskild inriktning. Båda delarna utgår från samma projektidé, Hallå världen!? Sedan finns det ytterligare en ambition, som dock är helt beroende av finansieringsfrågan. 1.Huvudutställning: Utställningen kommer att visas på Göteborgs Konsthall våren 2014. Därefter är det tänkt att utställningen ska vara en vandringsutställning med national täckning. Förvisso kan även denna utställning visas i regionen, dock kommer den att kräva viss lokalstorlek, något som tydligt reducerar möjliga visningsplatser. 2.En utställning med rörlig bild: Ambitionen är att denna del av projektet visas på någon institution i regionen som inte är Göteborgs Konsthall. Det är vår ambition med denna delutställning att undersöka möjligheten att utveckla ett samarbetsprojekt med en regional part med utställningsdelar som kompletterar varandra. Vi vill se om detta är en metod vi kan använda i framtida regionala samarbeten. Om det är möjligt ur finansieringssynpunkt så finns det en önskan att utveckla en enklare, lätthanterlig och pedagogisk del. 3.En mindre mobil enhet som kan visas i mindre lokaler: Tanken med denna del är att möjligöra en tillgång till projektet även när egentliga utställningslokaler saknas. Denna del ska ha en tydlig pedagogisk handledning och ambitionen/viljan är att utveckla denna del i nära samarbete med regionens konstkonsulenter och Göteborgs Konsthalls pedagoger. Den mobila enheten ska genom enkel och tydlig handledning kunna hanteras av personal på den mottagande platsen utan närvaro från Göteborgs Konsthall. Genom en pedagogisk handledning ska lärare eller någon annan ledare kunna arbeta med materialet på egen hand. Curatorer Ola Åstrand och Ulf Kihlander