Dansföreställningen "Sonjas ungar" handlar om poeten Sonja Åkesson en förmiddag 1973. Med den avslutar Gunilla Witt sin trilogi "Döda diktare dansar". Trilogin tematiserar den kvinnliga konstnärens utsatthet i historien. Författarna Karin Boye, Victoria Benedictsson och Sonja Åkesson och deras respektive tid väcks till liv i solodansens och diktens form.
"Sonjas ungar" skildrar en förmiddag 1973 där poeten Sonja Åkesson i sällskap med författarvännen Bengt Martin (gestaltad av ljussättaren Christian Figved på scen) ägnar sig åt att ringa in recept, färga håret silvervitt, spisa plattor och sjunga psalmer, värma frusen fiskgratäng, lägga ut en diktsamling på golvet och pröva storformen. Allt rör sig och ändå inte.
Arbetet med denna, som vi vågar påstå, lika ovanliga som egensinniga som publikt tilltalande konstform, bedrivs i nära samarbete med publiken med miniseminarier efter föreställningarna där dansen får sitt intellektuella och historia kontext. Redan under den gestaltande skissens stadium bjuder vi in till work in progress och prövar våra ambitioner och inriktningar. Vi vet att vi med publikarbete av det här slaget berikar det
konstnärliga arbetet. Vi vill ha en publik som följer med på vägen.