KOM INTE HIT! Finska Karelen 1932. En man ger sig av över Finska viken till Ryssland för att skaffa arbete och skapa ett bättre liv åt sin familj. De kommer aldrig att återförenas. Vad driver en människa att ge sig av utan någon säkerhet? Hur länge kan en människa vänta på någon som bara försvunnit? Hur länge kan en människa behålla hoppet? Berättelsen utspelar sig för åttio år sedan och är fortfarande högst aktuell idag när migrationen fortsätter att öka och människor tvingas ta enorma risker för att skapa bättre förhållanden för sig och sina familjer. I samarbete med librettisten Vanja Hamidi Isacson och tonsättaren Daniel Fjellström skapar operakompaniet Man Must Sing via historien en kammaropera i och om vår samtid för en vuxenpublik från gymnasieåldern och uppåt.
Man Must Sing Man Must Sing är ett fristående operakompani som skapar, producerar och framför nyskriven och normkreativ scenkonst på svenska. Kompaniet består av Nina Ewald sopran, Amanda Flodin mezzosopran och Karl Peter Eriksson baryton. Man Must Sings första stora projekt var kammaroperan Akvarium, som beställdes från librettisten Naima Chahboun och tonsättaren Roger Assar Johansson. Operan är skriven för tre sångare och tre instrumentalister och uruppfördes på Atalante i Göteborg i april 2016. För regin stod Gunilla Johansson.
Akvarium behandlar teman som klimatångest, hemlöshet och positivt tänkande. Föreställningen fick mycket positiv respons från den månghövdade publiken och fick strålande recensioner i GöteborgsPosten och Dagens Nyheter. Projektet finansierades av bidrag från Statens Kulturråd, Västra Götalandsregionen, Göteborgs Stad och Barbro Osher Pro Suecia Foundation. Akvarium har blivit utvald att spelas på Sveriges största festival för scenkonst – Scenkonstbiennalen 2017. Den särskilt handplockade urvalskommittén hade som uppdrag att välja ut de bästa föreställningarna som haft premiär i Sverige under 2015 och 2016.
”Att bli utvald till Scenkonstbiennalen innebär en stor ära och ett bevis på föreställningens höga konstnärliga kvalité och/eller nyskapande form.” Trailer Akvarium: https://youtu.be/BjN0KI708D4 Man Must Sings konstnärliga koncept -Vi använder den kraftfulla konstformen opera i kombination med den intensiva kommunikationen i kammarmusiken för att kommentera vår samtid. -Vi sjunger på svenska för att skapa direkt kommunikation oss emellan och med publiken. Detta för att uppnå en direktförståelse utan språkligt filter.
-Vi strävar efter att ha likvärdiga roller, både musikaliskt och dramatiskt, för att komma ifrån schablonerna med huvudroller och biroller samt för att undvika hierarkier. -Vi arbetar i ett kammarmusikaliskt format utan dirigent. Detta möjliggör en lyhördhet och ett intensivt samspel mellan sångare och instrumentalister samt en direktkontakt med publiken. -Vi skapar våra produktioner i nära samarbete med tonsättare, librettist och regissör, vi använder oss av ett demokratiskt arbetssätt och strävar alltid efter ett normkreativt perspektiv. -Våra produktioner ska vara i ett smart och intimt format för att vi ska kunna turnera och ta oss till spelplatser som traditionellt inte används till opera.
-Texten och berättandet ska ligga i fokus för att vi vill komma åt det äkta, det ärliga och det personliga uttrycket. Ett musikdramatiskt inlägg i samhällsdebatten På den svenska operascenen sätts det idag till största delen upp verk skrivna för hundra, två hundra eller till och med tre hundra år sedan. Även om handlingen ibland sätts i en nutida kontext så präglas alltid verken av sin samtid. Dessutom framförs de oftast på originalspråk. Nyskriven musikdramatik är något som får alldeles för lite utrymme i svenskt musikliv och därför är det av största vikt att det beställs ny musik, i synnerhet opera, för att konstformen ska få chans att förnyas, utvecklas och bryta ny mark.
Detta blir extra tydligt när en läser Föreningen Svenska Tonsättares årliga rapport över repertoarstatistik. Genom att beställa en ny opera sätter vi vår samtidsprägel på verket. Operan som konstform har inte sällan använts som plattform för att kommentera, debattera och kritisera sin samtid, och det är just en sådan plattform vår föreställning ska vara. Genom att använda oss av det lilla och intima formatet blir vår föreställning ett välbehövligt komplement till alla storskaliga produktioner som spelas på institutionerna. Att studera in och framföra en nyskriven opera utan dirigent är ett unikt projekt som kräver en extrem lyhördhet, initiativförmåga och individuellt ansvarstagande från musiker och sångare.
Att uruppföra en ny kammaropera medför en konstnärlig frihet utan några förväntningar eller ideal att leva upp till. Detta möjliggör också ett exklusivt tillfälle att gestalta berättelsen förutsättningslöst. Librettisten och tonsättaren Librettisten Vanja Hamidi Isacson har tidigare samarbetat med tonsättaren Daniel Fjellström i Operaverkstan/Malmö Operas beställningsverk “Tusen och en natt” som blev en stor succé på urpremiären 2013 och nominerades till bästa opera i “Young Audiences Music Awards 2016”. De har därefter samarbetat med föreställningarna “Parizade” (Teater JaLaDa, 2014) och “Drömmarnas väg” (Teater JaLaDa, 2015). I synnerhet “Drömmarnas väg” utvecklades i nära samarbete med sångare och skådespelare, innehöll fyra språk, och vävde ihop opera, hip hop och somalisk och svensk folkmusik till en helhet med hjälp av ett gemensamt ledmotiv.
Utifrån det arbetet kom idén att fortsätta att utveckla en arbetsprocess som skiljer sig från den traditionella inom opera - en arbetsprocess där tonsättare arbetar i dialog med librettist och sångare ända från idéstadiet och fram till den färdiga föreställningen. Trailer Tusen och en natt: https://youtu.be/Ra5emvnE3Jg Regissören En nyckelperson i skapandet av en opera är regissören. Gunilla Johansson är skådespelare och regissör vid bland annat Backa Teater. Målet med metoden är att skapa ett konstnärligt djup och originalitet samt bidra till ett sant organiskt uttryck.
Metoden ger också skådespelarna nya verktyg att nå irrationella och djupt liggande uttryck som de tidigare inte haft tillgång till. I Gunillas metod blir skådespelarna medskapande och känner ett djupt deltagande i slutresultatet. Detta främjar en jämlik relation mellan regissör och skådespelare, i en tid där trenden är att regissörens koncept är det som ensamt ska manifesteras. Genom att använda oss av denna arbetsmetod blir musiken ett element som lyfter, förstärker och smälter samman med texten. I kammaroperan Akvarium användes Gunillas metod för första gången inom opera och visade sig där vara ett framgångskoncept, något som inte minst märktes på det positiva gensvaret från kritiker och publik.
Vanjas ord om operans tema Kom inte hit! är en kammaropera om en splittrad familj som väntar, undrar, försöker överleva, förstå vad som hänt och leva vidare trots allt. En berättelse om en liten flicka, en kvinna och en man som kommunicerar med varandra oberoende av tid och rum; genom censurerade brev och sina tankar och drömmar. Mannen ger sig år 1932 av över finska viken till Ryssland för att skaffa arbete och försöka skapa ett bättre liv åt sig och sin familj, som bara väntar på att resa efter och leva tillsammans med honom. Han reser från Karelen utan dokument och när han anländer till Leningrad grips han och placeras i ett av Stalins Gulagläger. I ett av de få breven som når familjen skriver han; “Kom inte hit - det är inte bra här”.
Några år senare, hemma i Finland, väntar fortfarande hans fru och dotter på besked om vad som hänt honom, och på att han kanske ändå ska återvända. Utan deras vetskap har mannen efter ett antal misslyckade flyktförsök och förflyttningar arkebuserats i en massavrättning i Uralbergen. Hur kan en människa leva med ovissheten; att inte veta vad som hänt ens familjemedlem? Hur är det att vara papperslös, utan rättigheter i ett främmande land? Vilka föreställningar växer fram i tomrummet? Med utgångspunkt i min egen familjs historia undersöker jag detta i kammaroperan som berör ”den stora terrorn” - ett av de värsta brotten mot mänskligheten i modern tid, som Stalins utrensningar innebar. Min mormors pappa var ett av offren; avrättad i ett Gulagläger 1938. Hans familj levde länge i ovisshet om vad som hänt honom.
Daniels ord om operan Genom att arbeta i workshopform kan vi på ett tidigt stadium mötas i en kreativ och öppen process, där jag som tonsättare tillsammans med librettist och sångare utforskar och utvecklar projektet mot ett gemensamt mål; kammaroperan Kom inte hit!. Inför våra workshops tar jag och librettisten fram ett antal skisser på scener - såväl textmässigt som musikaliskt – samt mer övergripande musikaliska, formmässiga och handlingsmässiga idéer. Dessa undersöker vi (sångare/musiker, tonsättare och librettist) sedan tillsammans på golvet. Utifrån det arbetet och vad vi där upptäcker skrivs sedan ett första utkast till libretto och tonsättning. Utkastet provar och undersöker vi sedan tillsammans i ytterligare en workshop.
Förprojektet avslutas med en provföreställning för inbjuden publik i Göteborg - detta arbete ligger sedan till grund för det slutliga verket som skrivs under hösten 2017 och våren 2018. Premiären är beräknad till hösten 2018 Konkreta frågeställningar som vi vill undersöka: -Vilka gestaltningsmöjligheter finns utifrån text, handling och musik? Hur kan t.ex. idén om ett censurerat brev, där endast fragment av text framgår gestaltas musikaliskt och sceniskt? Hur kan ett långt fysiskt/geografiskt avstånd uttryckas i ett intimt kammarformat på en liten scen? En av mina idéer är att arbeta med utgångspunkt i olika musikstilar, bl.a.
med hjälp av karelsk folkmusik (kalevala). Hur kan detta förstärka och utveckla berättelsen? -Vi vill prova olika scenidéer/lösningar för att undersöka möjligheterna till variation och flöde. Vi vill undersöka skillnader och likheter i uttryck mellan ensemblescener och solistiska insatser. Kan vi använda oss av agerande musiker, som fungerar som en brygga mellan sångare, orkester och publik? -Jag vill utforska möjligheterna att använda mig av solistiska profilinstrument, som är tydligt framträdande i klangfärg och spelstil. -Vi vill undersöka de tematiska parallellerna till vår nutid, hur ska vi förhålla oss till det? Ska vi väva in det i föreställningen och i så fall; hur kan vi uttrycka det musikaliskt, textmässigt och gestaltningsmässigt? -Svenska är huvudspråk i föreställningen, men även ryska och eventuellt finska vävs in i texten.
Hur kan man förhålla sig till två- och trespråkighet i musiken? Vilka skillnader och likheter finns och hur kan de ta sig uttryck? Vilka konstnärliga kvaliteter tillför flerspråkighet slutprodukten? -Vilka är för- och nackdelarna med att arbeta enligt en demokratisk modell, där allas idéer får möjlighet att tillvaratas och utforskas jämfört med att ha en tydlig musikalisk ledare? Målsättningen är att genom att grundligt utforska idéer om musik, tema, form och text på ett tidigt plan upptäcka projektets styrkor, brister och tematiska och musikaliska kärna. Resultatet blir en väl genomarbetad föreställning av hög konstnärlig kvalitet på alla plan och där alla yrkeskompetenser bidragit till verket i dess helhet – en föreställning som tydligt kommunicerar med sin publik. Skapandeprocessen -Vanja och Daniel påbörjar arbetet med att skriva vår opera. Utöver våra röster kommer Daniel också att skriva för en instrumentaltrio bestående av accordeon, violin och klarinett/basklarinett. -För att fördjupa processen och introducera publiken i konstformen, operans tema och arbetsgång kommer vi lansera en podcast där vi gör intervjuer, analyser och reportage.
Detta ger oss medverkande möjlighet till självreflektion och publiken en exklusiv inblick i skapandet av denna opera. -Under skapandeprocessen kommer librettisten, tonsättaren och vi sångare att träffas och arbeta i workshopform. Detta ger oss sångare möjlighet att vara med och påverka materialet. Det ger också tonsättaren möjlighet att lära känna våra röster och personliga uttryck. Eftersom sångaren vanligtvis får en färdig produkt i sina händer så är detta en unik process som gör sångaren medskapande.
Det är en ovanlig situation för sångare idag, men under historien har det oftast varit en självklarhet för tonsättare att skriva för specifika artister. Formatet med tre sångare och tre instrumentalister gör det möjligt för tonsättaren att pröva saker som inte är möjligt med en större ensemble. -Det musikaliska repetitionsarbetet påbörjas. I detta skede finns fortfarande möjlighet för Vanja, Daniel och oss sångare att skriva om, revidera, redigera, förändra och utveckla materialet. Det kommer vara en levande process.
Parallellt med detta repeterar instrumentalisterna på egen hand för att sedan möta oss sångare. Eftersom operan framförs utan dirigent krävs att extra mycket tid läggs på det kammarmusikaliska samspelet. -Gunilla och vi sångare träffas kontinuerligt för att arbeta med textmaterialet enligt hennes metod. Metoden går ut på att sångarna under första delen av repetitionsprocessen endast arbetar med librettot utan att sjunga och utan att försöka uppnå sceniskt resultat. -I det musikdramatiska arbetet finns det flera lager som vi måste förhålla oss till.
Vår uppgift är nu att få texten, musiken och regin att vävas samman och ta fysisk gestalt. Det är nu verket förkroppsligas och får liv. -För att ytterligare förhöja berättandet behöver vi scenografi, ljus, kostym och mask. Scenografi och ljus skapar det rum där berättelsen utspelas. Kostym och mask förstärker rollkaraktärerna och lyfter in dem i berättelsen.
-När vi till slut går in i den sista fasen av repetitionsarbetet möts vi alla på scenen för att knyta ihop det kammarmusikaliska med det sceniska och visuella. Nu är vi redo för urpremiär!.
En region med ett blomstrande kulturliv är en rik region!
Genom att beställa, producera och framföra en ny kammaropera berikar vi regionens musikliv. Större delen av ansökningarna som kommer in till Kulturrådet och Musikverket kommer från konstnärer verksamma i Stockholmsregionen. Vi vill att det i Västra Götalandsregionen skapas mer ny konst på nya platser och i nya former.
I Västra Götalandsregionen finns några av Sveriges främsta musikinstitutioner. Vi vill se en mångfald av kulturyttringar i alla tänkbara former i hela regionen.
Genom att turnera i regionen vill vi göra det enkelt och tillgängligt för alla regionens invånare att ta del av en nyskriven kammaropera. Eftersom operan är flyttbar ger det oss möjlighet att komma till många olika spelplatser i hela regionen.
Temat i "Kom inte hit!" har ett tydligt mångfalds- och interkulturellt perspektiv då det tar upp mötet mellan två olika kulturer: den karelska och den ryska, såväl i musik som i libretto. Det finns även tydliga paralleller till vårt samhälle idag, när migrationen ökar och flyktingfrågan är mer aktuell än någonsin. Frågan behöver lyftas på alla nivåer i samhället.
Här väljer vi att, i Västra Götalandsregionen, uppmärksamma frågan med hjälp av konstformen opera.
.