Projektet är ett samarbete mellan danskonstnären Anna Bergström och ljudkonstnären Richard Widerberg kring flöde och musikalisk frasering i kroppen. Verket är installationsbaserat och pågående. Med det menar vi att det är upp till var och en av åskådarna att välja var i rummet/utrymmet man ser verket från och hur länge man stannar. Scenkonst i installationsform där publiken inte är passiv utan aktivt kan välja hur de närmar sig verket. Vi söker nu medel för den första perioden av projektet då vi kommer att utföra research och ta fram material för verkets första fas. I denna fas riktar vi oss mot en sjukhusmiljö och diskussioner har inletts med Östra Sjukhuset i Göteborg för ett samarbete där vi vill skapa ett scenkonstverk för deras Ljusgård, en innergård i närheten av sjukhusets huvudentré. Inom den musikaliska fraseringen tittar vi på flödesriktningar både i kroppen, musiken och i rummet. Verket i sin helhet blir på så vis en dialog mellan alla komponenter i ständig närvaro och samvaro med varandra. Komponenterna kan ses som en egen fristående entitet, röra sig sida vid sida eller i juxtaposition till varandra. Allt beroende på vilken flödesriktning de tar. Vår önskan är att genom dessa utgångspunkter kring flöde och musikalisk frasering i kroppen inta det offentliga rummet och uppmärksamma publiken att uppleva platsen med nya ögon och lyssna med ny närvaro. I vårt samhälle finns många platser som var tänkta att skapa rum där vi kunde få stanna upp, hämta andan och kanske bara vara. Flera av dessa platser har glömts bort eller används kanske inte i sin fulla potential, trots att behovet för deras existens finns. Vi vill låta publiken upptäcka dessa platser igen och få nya perspektiv på deras funktion. För ett genuint arbete krävs det att delar av vår process sker på plats. Då vi i första fasen i projektet riktar oss mot en sjukhusmiljö kommer vi därför att befinna oss både på själva spelplatsen samt arbeta i studio. På så vis kommer processen också att vara ett pågående som människor som passerar spelplatsen får ta del av som en ’work in progress’. Institutioner likt ett sjukhus har lång erfarenhet av att använda sig av konst i sina rum då man vet att det tillför de människor som passerar något känslomässigt. Det har setts på positivt då det är många känslor som ryms i en sådan byggnad. Verken kan även skapa trygghet i en miljö som annars kan upplevas som något steril. Som oftast har det varit skulptur eller målningar som köpts in eller fått hänga där under en kortare tid. Scenkonst har sällan använts just på Östra Sjukhuset. De har bjudit in föreställningar men då har det främst varit barnföreställningar som visats inne på en avdelning. Östra Sjukhuset har tidigare kontaktat Anna Bergström då man var intresserade av att något skulle kunna ske i deras Ljusgård. Något som skulle kunna komma både patienter, besökande och personal till del. Intresset hamnade på scenkonst då man även önskade levandegöra platsen. Detta går också i linje med vårdens nya riktlinjer kring Personcentrerad Vård där Östra Sjukhuset är ledande och driver mycket av utvecklingsarbetet. Där patienten är i fokus och man ser till hela människan. Vi vill genom detta projekt låta konstnärligt arbete vara en del av den Personcentrerade Vårdens utveckling då konsten innehar flera verktyg och uttryckssätt som låter oss se hela människan. En specifik och unik koppling för ett samarbete mellan vård och konst. Ett annat nyskapade spår i projektet, som också relaterar till ovanstående, är att vi vill undersöka kroppens relation till teknologi. Idéer som under 1900-talet var visioner är idag verklighet genom avancerade proteser, datorer, smartphones, robotar etc. Man kan hävda att dessa teknologier är förlängningar av vår kropp och vårt medvetande på ett positivt sätt. Men det har visat sig att det också medför komplikationer för oss eftersom människan som art inte har utvecklats i samma takt. Att ständigt vara uppkopplad och att hålla uppe ett tempo i informationsflödet är svårt för många av oss. Vi vill undersöka hur vi kan förhålla oss till teknologi utan att det blir till en polarisering till de förutsättningar vi har; vi utgår från kroppen när vi använder oss av teknologi. Celeste Dandeker, grundaren av det integrerade och internationellt kända danskompaniet Candoco Dance Company, där Anna även arbetat, har sagt följande: ’Det är samhället som skapar hinder inte personen som är hindrad från att verka i samhället.’ Vi behöver få stanna upp och vi behöver se till hela människan. Efter den första fasen i en sjukhusmiljö hoppas vi ta våra erfarenheter från processen och det täta samarbetet mellan oss och spelplatsen vidare genom att ta materialet till andra platser i samhället. På så vis hoppas vi även bidra till ett välbefinnande i ett bredare perspektiv. Vi anser att vi tillsammans besitter de kompetenser som projektet kräver för att kunna genomföras med hög kvalité. Vi innehar hög konstnärlig kompetens både när det gäller utbildning och yrkeserfarenhet (se våra biografier nedan) som stärker den konstnärliga kvalitéen. Till detta kommer viktiga kompetenser specifika för projektet inom arbetet med både alternativa och offentliga scenrum samt alternativa sätt att förstärka ljudet på inom ramen för scenkonstverk så som till exempel hörlurar. Våra respektive kompetenser hjälper oss att genuint arbeta med projektets kärna och integritet som ligger i flöde och musikalisk frasering i kroppen i förhållande till nuet och till den plats där nuet existerar. Genom personliga- och yrkesmässiga erfarenheter har vi också en djup förståelse och insikt i hur det är att möta människor genom konsten i känsliga miljöer så som till exempel ett sjukhus. Något som är viktigt för att behålla projektets ambition om att skapa platser för reflektion och stillhet för vår publik. Detta är också viktigt ur ett kulturellt perspektiv då dessa platser kan vara sällsynta inom ramen för det offentliga rummet. Vi har båda gjort pedagogiska så väl som konstnärliga projekt. Anna har bland annat arbetat med personer med och utan funktionsnedsättningar de senaste 9 åren via bland andra Danskompaniet Spinn och Candoco Dance Company. Hon har även gjort konstnärliga- och terpeutiska projekt för bland andra London Neurological Hospital. Richard har genom hörlursriggen arbetat med ljud tillsammans med människor i olika åldrar som befinner sig i olika skeden i livet, bland annat på ett äldreboende. Projektets utveckling Att vara på en plats, ta in det vi ser och hör, ljudet och rörelsen, är ett sätt att förnimma platsen. Det ger oss också en chans att blicka in i oss själva och reflektera över här och nu, som konstnärer, publik och som människor. Ljusgården på Östra Sjukhuset känns som en given plats för att göra just detta. Det var det den skapades för och vi vill öppna upp för att den ska användas, upplevas och lämna ett konstnärligt avtryck. I sjukhusmiljön passerar många människor varje dag; personal, patienter och besökare. De bär alla på sina egna berättelser och känslor i ett hus där det varje dag sker händelser som berör oss som människor. Vi behöver få tid att ta in våra upplevelser, bejaka våra känslor och hämta andan. Med vårt verk hoppas vi att vi kan skapa ett sådant utrymme. Vi tror att det finns fler sådana här platser som kan få spela nya roller i människors liv, skapa utrymme för att stanna upp och reflektera över här och nu. Vi har därför inlett ett samarbete med Kultur i Väst där de ger oss konsultation och vägledning kring hur vi skulle kunna använda oss av olika platser i Västra Götalandsregionen. De hjälper även till att förmedla kontakter, exempelvis till andra vårdinrättningar i Västra Götalandsregionen. Tanken är att de platser vi väljer ska skilja sig i kontext från varandra och därmed från början också haft skilda syften. Vi har bland annat tittat på Chalmers, Göteborgs Konsthall och en kyrka. Genom detta hoppas vi också kunna utmana verkets form och innehåll samt nå en bredare publik. Varje plats kommer att ha stor betydelse för verkets utveckling. Utvärdering kommer att ske kontinuerligt under processens gång för att se hur vi tar verket vidare. Inom ramen för verket syftar vi också att använda oss av Kultur i Västs så kallade Hörlursrigg. Hörlursriggen är en mobil scen som möjliggör för 40 personer att samtidigt lyssna på ett verk genom hörlurar, mer om denna längre ned. Med hjälp av Hörlursriggen kan vi laborera med rörelser och koncentrerat lyssnande i offentliga miljöer. Denna får vi låna gratis genom vårt samarbete med Kultur i Väst och då tittar vi även på att utveckla riggens användande genom att synliggöra hur den kan användas samt bjuda in till exempel musikelever för visa hur vi arbetar och inleda en dialog. Som en del av vårt arbete med kroppens relation till teknologi och intresse för alternativa ljudkällor där rörelse och ljud är i symbios med varandra, genererar impulser till varandra och samexisterar i rummet, planerar vi att arbeta med så kallade smarta textilier. Dessa kan på nya sätt fånga upp rörelser som kan översättas till ljud. Vi för bland annat en dialog med en interaktionsdesigner som arbetar i framkanten av utvecklingen av smarta textilier. Biografier Vi som konstnärer bejakar och använder oss av komponenterna ljud, kropp, rörelse och instrumental musik som våra verktyg när vi tillsammans skapar ett scenkonstverk för det offentliga rummet. Hur vi använder dem står i relation till stunden, till att vara här och nu. Därav blir också publikens närvaro och roll nödvändig och vår guidning genom verket av lika vikt. De är en del av rummet och stunden, och i vårt arbetssätt lägger vi stor vikt på att förhålla oss till alla komponenter i varje sekund. Verket är ett scenkonstverk som vi skapar genom våra erfarenheter av att vara dans- respektive ljudkonstnär. Anna Bergström: dansare, danskonstnär och pedagog utbildad på TrinityLaban Conservatoire of Music and Dance och Gotlands Dansutbildningar. Anna har bland annat jobbat med Candoco Dance Company, Frauke Requardt, h2dance, Danskompaniet Spinn, Göteborgs Konstbiennal, Eva Ingemarsson m.fl. Anna har stor erfarenhet av att möta publiken i alternativa scenrum, att arbeta nära publiken och att integrera dem i föreställningen. I hennes skapande ligger fokus och hjärta i det integrerade och interdisciplinära arbetet där olika människor och konstformer möts. Tidigare har hon bl.a. skapat verken Body Interrupted, This is how I become mute och I mellanrum. Anna har en nära relation till scenen Atalante och hade under våren 2013 residens där då verket I mellanrum bland annat skapades. Verket mottogs väl av både publik och media (ett reportage gjordes bland annat av Kulturprogrammet Sverige, Svt 1. Anna är därav inbjuden till ytterligare ett residens hos Atalante under våren 2014. www.annaalci.tumblr.com/ Richard Widerberg: konstnär, musiker och pedagog. Utbildad vid Dramatiska Institutet och Konstindustriella Högskolan (numera Aalto-universitetet) i Helsingfors. Jobbar konstnärligt oftast med inriktningen ljudkultur (Audio Culture). Har under de senaste åren genomfört ett antal deltagandebaserade konst- och musikprojekt och framträder regelbundet som musiker i olika konstellationer. Har under många år arbetat som pedagog och projektledare med egna och andras projekt inom kulturområdet i Göteborg och Västra Götalandsregionen med uppdragsgivare som Kultur i Väst, Göteborgs Stad, Konsthallen i Göteborg och föreningslivet. Bland annat med Kultur i Västs projekt Hörlursriggen. Var 2008-2012 Adjungerad Adjunkt vid Konsthögskolan Valand, Göteborgs Universitet. Har ett stort nordiskt och europeiskt kontaktnät. www.riwid.net www.roera.se