Kontakt
ICIA - Institute for Contemporary Ideas and Art
Anna Van der Vliet
0768-80 88 28
vandervliet.anna@gmail.com
Projekt – Steg 1: Samtidskonstens betydelse i vårt samhälle - mobilisering av argument i den offentliga debatten mellan 1 januari- 1 november 2013 av ICIA – Institute for Contemporary Ideas and Art Syfte med ICIA – Institute for Contemporary Art ICIA – Institute for Contemporary Ideas and Art är en ideell förening som bildades under hösten 2012. Föreningens målsättning är att arbeta med konstpolitisk strategiutveckling genom att analysera, synliggöra och lyfta frågor kring konstens strukturella villkor i vårt samhälle. ICIA är partipolitiskt obundet. Avsikten är att lyfta frågan kring samtidskonstens betydelse och att öka förståelsen för dess angelägenhetsgrad genom att formulera och argumentera för den i ett större offentligt, politiskt och samhälleligt sammanhang. Mål ICIA grundades och drivs av Anna van der Vliet. I styrelsen sitter idag Fredrik Svensk (bland annat chefredaktör för Paletten, konstkritiker i GP och Aftonbladet och lektor på Akademin Valand)och Erik Berg (konstnärlig ledare för Poste Restante). Avsikten är att skapa en större referens- och arbetsgrupp med många representanter från olika delar av konstvärlden (institutioner, konstnärer frilansande curatorer, skribenter, akademier m.fl.) och andra närliggande och relevanta fält som gemensamt diskuterar strategier och formulerar argument för att öka förståelsen för och kunskapen om samtidskonst hos politiker (inte enbart kulturpolitiker, även om det är en mycket viktig målgrupp) och andra för fältets villkor viktiga instanser, såsom myndigheter, institutioner och utövare. En viktig del av ICIAs arbete är att skapa en opinion hos en bredare allmänhet. ICIA kommer utveckla en hemsida för publikationer av olika slag, såväl längre som kortare texter. ICIA kommer att arrangera föredrag, samtal och medverka i offentliga debatter. ICIA vill framför allt närvara i mer etablerade och bredare mediala sammanhang för att bilda opinion och bli en stark röst i det offentliga samtalet. Målen med ICIA är att:
• Mobilisera verkliga argument för samtidskontens vikt och betydelse i vårt samhälle vars främsta styrka är att inte låsa sig in i förenklade definitioner
• verka som en tankesmedja
• bli en opinionsbildare för samtidskonsten hos en bredare allmänhet
• öka kunskapen om samtidskonst och dess betydelse hos politiker och andra makthavare
• förbättra de strukturella villkoren för samtidskonsten i synnerhet, men också för kulturen i allmänhet ICIA har sitt huvudsakliga säte i Göteborg med omnejd, men ser hela Sverige som sin arbetsplats. ICIA är liksom hela samtidskonsten en del av en internationell rörelse varför det engelska namnet är viktigt. Samarbeten med nätverk och konstutövare i andra delar av Sverige och världen är en förutsättning för att arbeta med samtidskonst. Bakgrund Efter många års erfarenhet som utövare inom samtidskonstfältet i egenskap av curator (MAP, Mobile Art Production), projektledare (Göteborgs Internationella Konstbiennal), föreläsare (Akademin Valand, tidigare HFF och Konsthögskolan Valand liksom curatorsutbildningar på Stockholms universitet) och chefredaktör (konsttidskriften Paletten) har jag stor kunskap om samtidskonstens förutsättningar. Jag vet att trösklarna är höga och att det finns många fördomar (ibland berättigade, ibland inte) mot samtidskonst. Det gäller även inom kulturlivet och samtidskonsten (eller ”bildkonst” som den oftare kallas) avfärdas ofta som svår och intern. Till skillnad från andra konstnärliga fält som teater och musik, så finns det en bristande kunskap om, erfarenhet av och förtroende för samtidskonstens betydelse. Definitionen av samtidskonst Samtidskonst (engelskans Contemporary art) innefattar idag så olika uttryck och medier; alltifrån litteratur/text till måleri, skulptur, fotografi, scenkonst/performance/teater, ljud/musik, installation, videokonst till aktivism, varför det mer vanligt förekommande begreppet bildkonst (engelskans Visual art) är för begränsat och ofta rent av missvisande. Samtidskonstens disparata uttryck är en enorm styrka och genom att inte styras av ett genre- och mediespecifikt uttryck är det snarare idén som är utgångspunkten för den slutgiltiga gestaltningen. Samtidskonstens diskurs och teoretiska ramverk innefattar allt från filosofi, estetik, politik, sociologi, litteratur till historia och allt däremellan. Det finns således en enorm kunskap och kritiskt tänkande inom fältet och samtidskonsten är allt annat än verklighetsfrånvänd. Men svårigheten i att sammanfatta och tydliggöra på ett enkelt sätt för vad samtidskonst är liksom motståndet inom fältet att låta sig definieras, är lika mycket en styrka som dess yttersta svaghet. Det är här den stora utmaningen ligger. Språkets makt och instrumentaliseringens kraft Vi befinner oss i en tid där vårt demokratiska välfärdssamhälle med marknadsekonomi i rask takt har övergått i ett marknadssamhälle. Men det menar jag att det är ekonomin och ekonomismens språk och värderingar som styr hela vår tillvaro. Till viss del handlar det givetvis om att acceptera och hantera den verklighet vi befinner oss i, men den största utmaningen ligger snarare i att inse betydelsen av oss som medskapare av den så kallade verkligheten. Vad är det för slags samhälle vi vill ha? Vilken roll spelar konst och kultur i utvecklingen av vårt samhälle? Där anser jag att konsten och kulturen många gånger har retirerat. Maktlösheten och uppgivenheten är förödande krafter och eftersom konsten och kulturen med vissa undantag sällan är ekonomiskt bärande, så försöker även kulturlivets utövare och politiker att anamma andra sätt att legitimera dess betydelse, men där det monetära värdet trots allt är vad argumenten direkt eller indirekt bygger på. Det räcker inte att vara konstnär idag, du ska också vara entreprenör. Konst och kultur förväntas:
• öka hälsan (med andra ord sänka sjukfrånvaron och minska kostnaderna för företag),
• sätta en stad eller region på kartan (och bli ett säljande moment i en varumärkesstrategi för att öka turistintäkter),
• verka som inspirerande drivkrafter i ett innovationssamhälle (konstnären som inspiratör eller innovatör i företagssammanhang för att öka det interna nytänkandet och idékraften och därmed skapa nya varor och/eller tjänster som ökar företagets eller stadens intäkter)
• överbrygga djuplodande ekonomiska klasskillnader och sociala problem (ett spännande kulturprojekt är tecken på en handlingskraftig stadsdel och kommun som tar sina problem på allvar, men är en betydligt mindre kostsam satsning än att faktiskt minska de ekonomiska orättvisorna i vårt samhälle som är den verkliga roten till problemet) Det behöver definitivt inte bara vara ett problem att samtidskonst och kultur används av andra områden i vårt samhälle. Men genom att anamma ekonomismens språk och värderingar allena så riskerar vi att tillslut urholka konsten och kulturens verkliga kraft och därmed på sikt också dess existensberättigande. Vi måste skapa strukturer som möjliggör för konst utifrån konstens egna villkor. Och för det behövs det en tilltro till och förståelse för vad konst och kultur faktiskt är. Det behövs också ett allt större självförtroende inom fältet för att inte ätas upp av instrumentella styrmedel och därmed börja skapa konst och kultur som säljer, dvs. som matchar de för stunden gällande politiska målen för offentliga medel (ett problem som diskuteras allt för sällan) alternativt skapa konstprojekt som går hem hos potentiella sponsorer inom näringslivet (den breddade finansieringen). Vi måste börja diskutera och utgå ifrån innehållet och kärnan i vad vi gör, och ägna oss mindre åt hur vi upplevs. Det gäller samtidskonsten, men också hela kulturlivet. Här ligger en enorm utmaning för samtidskonsten och för hela kulturlivet, men det vilar också en stor möjlighet och utvecklingspotential att påvisa vår relevans genom att börja tala om kärnan i vår verksamhet. Att se vårt arbete som en del av skapandet av det samhälle som vi vill ha. Och att tro på det vi gör. Men för det behövs kraftsamling. Det behövs diskuteras och argumenteras för innehållsfrågor. Och här spelar ICIA – Institute for Contemporary Ideas and Art en stor framtida roll för samtidskonstens betydelse i vårt samhälle, inte som en intern företeelse för ett fåtal invigda, utan som medskapare av ett demokratiskt samhälle som inte bara tillåter, utan faktiskt också möjliggör för kritiskt tänkande. Ansökan ICIA – Institute for Contemporary Ideas and Art ansöker om 250 000 kr från Frispel för projektet: Steg 1: Samtidskonstens betydelse i vårt samhälle – en mobilisering av argument för att lyfta den offentliga debatten. Under uppbyggnadsperioden från 1 januari 2013 till 1 november kommer ICIA att fokusera på följande frågeställningar som utgångspunkt för analys och för att mobilisera gemensamma argument från i första hand representanter från samtidskonstfältet, men också från närliggande områden och kulturlivet med avsikt att skapa debatt kring samtidskonstens betydelse och relevans kopplat till samhällsutvecklingen: Språkets makt och medieutvecklingen Hur ska samtidskonsten förhålla sig till den neoliberala språkutveckling som skett såväl i samhället som stort men även inom kulturlivet? Konstnären som entreprenör, som innovatör; konst som tillväxt, kreativ industri, hälsofrämjare, varumärkespositionering och instrument för andra områden som Cultural Planning, publiken som konsument eller kund osv. Hur ska samtidskonst som ofta bygger på långsiktighet, kritiskt tänkande och fördjupning förhålla sig till den snuttifierade medieutvecklingen á la Twitter, där samtalen ofta baseras på rätt eller fel, svart eller vitt, inne eller ute? Genom att inte förhålla sig alls riskerar samtidskonsten att viftas bort som förlegad och reaktionär borgerlig vänsterkritik utan verklighetsförankring, men genom att enbart och relativt okritiskt anamma denna språk- och medieutveckling riskerar konsten att helt förlora sitt existensberättigande och därmed reduceras till verktyg för rådande politiska ideologier. Jakten på publiken och varumärkesfetischismen Precis som det politiska landskapet som helhet alltmer fokuserar på väljarna: hur kan man öka antalet väljare genom att ändra sin politik, snarare än att utgå ifrån innehållet och värderingen i partiet och sedan övertyga medborgarna med verkliga argument, har också konst- och kulturlivet kommit att präglas alltmer av jakten på publiken. Det är naturligtvis inte fel att öka och bredda målgrupperna, tvärtom är det viktigt att nå ut med det man gör till fler människor vilket är en av ICIAs huvudsakliga drivkrafter, men hetsen kring ökade publiksiffror gör att diskussionen, precis som inom politiken, alltmer har kommit att handla om för hur många och vilka än innehållet och relevansen av det man faktiskt gör för sin publik när de väl hittat dit. Inom det offentliga bidragssystemet har man också anammat ett språkbruk där det ofta är viktigare att argumentera för publikarbete än innehållsfrågor. Det hänger ihop med hela varumärkesfetischismen som fullständigt exploderat de senaste 10 åren som en naturlig utveckling av marknadssamhället. Det är idag långt viktigare hur man upplevs (branding) än vad man faktiskt är eller vad man faktiskt gör. Det handlar om att övertyga kunden om att köpa en produkt, snarare än att göra en produkt och skapa ett innehåll som är bra. Konst- och kulturlivet är inget undantag i denna utveckling. Vår tids projektsjuka, privatiseringen av det offentliga rummet och institutionens framtid Vikten av långsiktighet är stort i en tid som präglas av projekttänk – en början och tydligt slut med mätbara resultat. Behovet av offentliga rum som möjliggör för kritiskt tänkande där det finns utrymme för att problematisera, analysera och ta risker är större än någonsin. En plats som ägs av oss och där vi tilltalas som medborgare utan att vi förväntas konsumera en kaffe latte för att ta plats som politiska subjekt i en demokrati. Här spelar institutionen en oerhört viktig roll idag och i framtiden. Trots att museerna har fler besökare än någonsin är statusen låg och framtiden långt ifrån säkrad, vilket inte minst Kulturdepartementets promemoria om Arkitekturmuseet vittnar om. Här handlar det verkligen om att utveckla och formulera övertygande argument för vikten av institutionen som en alternativ plats för samhällskritiskt tänkande, långsiktighet och det offentliga samtalet i en alltmer privatiserad tillvaro. Men det är också viktigt att låta museer få ha tydliga inriktningar utifrån sin egen kompetens och därmed skapa ett verkligt utbud för att säkerställa mångfalden. Risken när alla ska bli upplevelsebaserade mötesplatser för allt och alla är att innehållet blir så urvattnat att relevansen urholkas och institutionen på sikt förlorar sin roll. Viken roll bör konsthallen spela i institutionens framtid? Debatten 2010, när Göteborgs konsthall hotades av nedläggning, om än tillfällig, vittnade dels om okunskapen och oförståelsen för konsthallens verksamhet och dels om att den faktiskt spelar en stor roll utifrån den enorma mängd människor som protesterade. Men samtidskonstens disparata uttryck platsar inte alltid i konsthallen som format och hur kan man hitta fler former som kompletterar den vita kuben som är långsiktiga och verksamhetsbaserade? Vad är konsthallens roll som institution i vår tid? Det finns betydligt fler frågor som rör samtidskonstens betydelse i vårt samhälle som är högst angelägna och ICIA är inte ett kortsiktigt projekt med ett tydligt avslut. Men steg 1 mellan 1 januari och 1 november 2012, vilket denna ansökan avser, kommer att huvudsakligen utgå ifrån ovanstående frågor för att kraftsamla och mobilsera argument för att tydliggöra och debattera för samtidskonstens relevans i skapandet av vårt samhälle.