Jag heter Eva Best och är verksam som textilkonstnär i Göteborg. Jag har sedan 2001 fördjupat mig inom infärgning, främst siden samt förmågan att strukturera en textil yta både på natur samt syntetiska material. Främst har jag fördjupat mig inom en gammal japansk textil hantverksteknik som kallas Shibori. Shibori betyder ”att knyta” och härstammar från 700-talet och användes förr främst för att mönstra en yta.
Under mitten av 1990-talet fick tekniken en återfödelse då en rad japanska designers började använda den gamla tekniken på ett nytt sätt, på nya material i kombination med ny maskinteknik. Fokus låg nu på att skapa material som hade struktur. Jag har sedan mitt första besök till Japan 2001 fascinerats av japaners ovilja att göra distinktion mellan olika discipliner. Denna ovilja till distinktion gör att japanska designers fritt rör sig mellan olika discipliner som design, vetenskap samt teknik för att hitta nya lösningar samt ett nytt uttryck.
Vid min första resa kom jag i kontakt med exempelvis Jun-ichi Arai, Yoshiki Hishinuma samt Tokujin Yoshioka. Samtliga dessa konstnärer/designers rör sig fritt mellan teknik, vetenskap och konst/design. Jag har länge funderat över hur jag själv skulle kunna göra denna syntes. Men av kostnadsskäl (dyra maskiner, utrustning) samt kompetens (kan inget programmeringsspråk) har jag inte kunnat realisera denna syntes.
Ett samspel där traditionellt hantverk kombineras med teknik för att ge upphov till nya uttrycksmöjligheter samt en helhetskänsla. I mitt fall vill jag använda teknik för att förstärka känslan av det textila materialet samt skapa en ny typ av textil gestaltning. I och med att jag medverkade vid en internationell textil samlingsutställning i Tokyo hösten 2013 aktualiserades denna fråga. Främst beroende på att jag kom i kontakt med ett Fabrication Laboratory i Tokyo där man har tillgång till en basuppsättning av maskiner för hemmabruk. Man hade en laserskärare, CNC-fräs samt flera 3D-printer. Man använde både programvara samt hårdvara som var ”öppen” vilket gör att antalet programbibliotek ökar lavinartat eftersom antalet användare globalt är mkt stort.
Verksamhetens syfte var att skapa samt testa nya idéer och infallsvinklar för att på sätt kunna skapa nya applikationer (funktion/estetik) samt uttryck. Den teknik jag fastnade för under detta besök var en 3D-printer och det är inköp samt en experimentfas jag söker projektstöd för. Modedesigners internationellt och kanske mest känd är Iris Van Herpen experimenterar med 3D-printer som uttryckssätt för en del av hennes kollektioner.
Utveckling inom filament (byggmaterial) har och kommer utvecklas lavinartat kommande åren vilket öppnar upp för nya uttrycksätt. Både Makerbot, Taulman samt Stratasys gör experiment med filament som mer och mer skall likna textil och användas av textildesigners. Experiment görs med att på sikt få fram siden samt bomullsfilament. Hittils har filament varit av plastig karaktär vilket på sikt kommer förändras. Jag söker medel för att själv kunna experimentera med en 3d-printer i kombination med Nylonfilament. Nylonfilament har den fördel att man själv kan färga in dessa då det är samma färggrupp som siden och som jag arbetat med i över 10 år. Nylonfilament har bra materialegenskaper som påminner om textil. Exempelvis en viss mjukhet, slitstyrka, kan vara transparent, är elastiskt, och tar färgen bra.
Jag har tänkt i första hand använda 3D-printern på följande sätt i min verksamhet vilket på sikt kommer skapa förutsättningar för en ny typ av textil gestaltning:
1.) Inför utställningen 2013 i Tokyo utgjordes av en textil installation Fruset Landskap. Denna installation utgjordes av 20 st textila skulpturer som tillsammans bildade ett textilt landskap. Det textila materialet var färgat i flera färgbad sedan sydda för att erhålla struktur. Detta material fästes sedan på en konstruktion. Konstruktionen är viktig då det får det textila materialet att hålla formen samt skapa en helhetskänsla. Genom att experimentera med en 3D-printer så vill jag kunna vidareutveckla detta sätt att arbeta med textila installationer. En 3D-printer ger möjligheten att hitta olika/nya uttryck samt lösningar för hur dessa konstruktioner skall se ut för en framtida installation. Jag har tänkt att dessa skall vara uppbyggda av perforerade ytor som skapar trådlika ytor. På konstruktionerna kommer sedan ett textilt material fästas för att erhålla färg samt struktur. Installationen kommer sedan ljusättas. Genom att kunna formge konstruktioner i ett 3Dprogram kommer det öppna upp för nya lösningar samt stor frihet när gäller form samt helhetskänsla. På sikt inom främst offentlig miljö då jag tänkt använda dessa för att kunna göra gestaltningar på ex väggar alt tak. Inom ramen för detta projekt kommer prototyper tas fram som sedan skall vidareutvecklas där jag kommer kombinera konstruktion och textil. Ett textilt material kommer tas fram specifikt för detta projekt där samspel konstruktion och textil kommer skapa en installation samt en helhetskänsla. Installationen kommer sedan ljusättas samt styras med Arduino vilket skapar förutsättningar för större interaktion på sikt.
2.) Genom att kunna skapa konstruktioner är det på sikt min ambition att skapa skulpturer som är mekaniserade vilket kommer skapa kinetiska installationer. Mekaniska delar kommer då också skrivas ut via 3d-printer. Genom att använda kombinationen mikrokontroller(Arduino), sensorer samt servomotorer vill jag skapa textila skulpturer som vecklar ihop/ut sig beroende på ex ljusförhållanden eller interagerar med besökare. På längre sikt skulle jag vilja göra större installationer i form av textila väggar som fungerar likadant samt textila mobiler som tillsammans rör sig koordinerat i tak.
3.) Eftersom Nylonfilament kan färgas in med syrafärger vilket är en färgningsteknik jag har lång erfarenhet av att arbeta med kan jag genom omsorgsfull färgbehandling få fram ett filament med en helt annat uttryck. Genom att ha flera munstycken (extruders) skulle man kunna blanda färger m ha programvara för att erhålla ett slutresultat som känns betydligt mindre plastigt. Den utskrivna formen förutsatt att det är Nylon kan sedan ytterligare färgas in i flera bad för att erhålla ännu större djup i färgen. Genom att i första hand i ett 3dprogram skapa trådlika eller vävlika strukturer som påminner om textil. Dessa stukturer kan sedan användas för att bygga upp större skulpturala former.
Här kommer jag använda det nylonfilament jag färgat in. Detta skulle bli en ny typ av futuristisk textil i gränslandet mellan plast och vävd textil. Ett material som tar färg utmärkt, är fint infärgat och samtidigt har en taktil känsla genom struktur som sedan kan förstärkas med ljus. Genom att arbeta med modellering kan jag få trådlika/perforerade ytor som ger en speciell transparens och kan förstärkas genom att medvetet arbeta med ljussättning. Man skulle kunna göra strukturer som i textil är tekniskt omöjliga. Genom denna orientering i detta ämne skulle man antagligen på sikt kunna bygga upp väggar, paneler, tak i detta material. En vägg som är lätt att rengöra, har stort färgdjup samt taktil känsla pga struktur. Dessa skulle kunna användas i fuktiga miljöer ex utomhus eller offentlig miljö där textil av hållbarhetsskäl eller hygienkrav inte kan användas.
Mitt mål är använda resultatet på längre sikt som permanenta lösningar i kombination med ljus i vintermörka parker eller textilliknande skulpturer på vatten. Det framtagna materialet kommer dokumenteras av Jan Berg på Textilmuseet i Borås och kommer sedan att marknadsföras främst via web. Men även en rad presentationer kommer ske. Jag har blivit inbjuden av Nääs Konsthantverk att ställa ut vid ett flertal tillfällen. Jag kommer presentera det resultat som jag fått fram genom detta projekt för Nääs Konsthantverk. Min förhoppning är att detta sedan kommer visas i deras galleri alt projektrum. Resultat från projektet kommer även presenteras för Textilmuseet i Borås samt Gallery Gallery i Kyoto(Japans främsta textilgalleri). Jag kommer utvidga mitt kontaktnät med olika Fabrication Laboratory framförallt i Holland samt Spanien. Speciellt Fab Labs med en textil profil där man är intresserad av att kombinera textil och teknik för att skapa nya uttryck. Min ambition är att vi kommer kunna utbyta erfarenheter samt lösningar.
En annan tänkbar samarbetspartner på längre sikt är Tilburg TextielLab som specialiserat sig på att kombinera textila industrimaskiner, maskinkunnande, digitalteknik samt textil. Tilburg TextielLab är inte ett Fab Lab, men gör samarbete med textilkonstnärer samt textildesigners. Målet är att man tillsammans skall tänja det textila materialet genom kombinationen nya idéer och maskinteknik. Detta projekt skulle kunna fungera som en språngbräda till ett sådant samarbete.