Vi är ständigt på jakt efter färsk dramatik från Sverige och från andra länder (vi har bland annat haft Sverigepremiär på Rebecca Gilmans The Glory of Living, Franz Kafkas Boet och Polly Stenhams That Face), men det händer att vi väljer en klassiker (Dödsdansen, Hedda Gabler) eller arbetar fram ny text tillsammans med författare.
Vi vill spegla samhället utanför ramarna och visa det som sker inför lyckta dörrar. Den vill ge röst åt de människor som inte syns, de som fördömts eller kommit i skymundan, visa på maktförhållanden och se verkligheten ur nya perspektiv. Detta har vi ofta gjort genom att välja dramatik som skildrar sårbara och utsatta människor. Pojken i I lodjurets timma, 15-åriga Lisa i The Glory of Living, dottern Judith i Vinterträdgården, mamman Marika i That Face, Varelsen i Boet och självaste Hedda Gabler, alla är de exempel på människor som är plågade på grund av deras svårigheter att passa in i samhället.